Colonels Fella

I veckan red jag min gamle vän Colonels Fella... Och jag låter bilderna tala för sig själva.

Still going strong.

are Reiners WILLFULLY guided????

REINING      The talk of the town today is still the warm up and schooling methodes of the Reining riders at a major Horseshow in Sweden.
I used to be a big fan of Reining,I still love to ride and train a horse to do the stops, spinn,circles and leadchanges,but I don´t understand what happend to "willfully guided"
I know that  for some people this is a long time ago but 1987 I attended a NRHAJudges seminar. Back then it made sence,Control ,Correctness Willing ,Speed with mantained softness,
Before then many horses were Stiflestoppers and stiff in the poll and ribcage,but the ridingstyle shifted from Ride hard -slide far and spin fast in a blur.to something with a goal to make something pretty and exiting to watch .The goal was the olympics , to unite the The westcoast and east coast style of Reining .
The horses changed STYLE to the better, they looked softer ,stopped deeper and harder ,spun smoother and faster ,the horse was willfully guided with a resonable loose rein and the looped the the circles soft ,soft with speed and size differance on the circles.
Today I see something different at least at European Shows,where did the goodminded,soft and wellbroke reining-horse go to. Where are we heading?To me to me many of todays Reiners perform with the same lack off muscledynamic as in 1975  but with a tucked head and a longer rein,
I have seen a very famous european trainer  at a major show,jerking the reins in a se-saw motion (horses chin to the chest) kicking agressevly with his spurs in the horses belly.No one from the showmangedment was there,This was the warm up for the class .INTIMIDATION and INHUMANE ,and really BAD for the sport.Mowing the hands to keep life in your reins is good, But this guy was way past that.
The judges dilema !
It looks to me that Judges like remote controlled or maby a programmed horse lets call it a trickhorse .A cowboy wouldn´t  have much use of riding the way many of todays horses are rode or shown ,I hope I´m wrong, maby judges have to chose between a rock and a hard place,Everyone rides bad but the best of the bad is still the best at the show,
The Judges has a great responsabilaty in the creation of riding styles, look at the western pleasure .If the Judges gives credit to a low head behind the vertical  , the ribbonhunters will continue to take all the shortcuts they can .Thats why we see rough and fast hands and training at shows what should be ready to show horses,School at home and show at the show,but the LOOK and STYLE,most people try to aceive doesnt seem to be waterproof enough for the rider to trust.
A well broke horse should stretch out (extend)  when speeding up and  get soft in the neck, back,hocks and mouth when collected . I don´t think the intimidated horse can do this properly.
WE NEED A CHANGE OF ATTITUDE......
A famous horsetrainer from Arizona say in his first book about Reining "Showing a horse should be like showing a peice of art"not everyone likes your painting and you cant change it at the show because the paint has to set.    

Samling bakifrån

Det känns som man kan väva in sig i en ganska lång uppsats i detta ämne men jag tänker i allafall göra ett försök att hålla det kort.

Vad jag många gånger ser är tyvärr hästar som blivit avknäppta, som går bakom eller under handen, detta fenomen uppkommer när ryttaren rider med hjälptyglar eller skarpa bett, ev en kombination av dessa och är alldeles för fixerad av att huvudet skall vara lågt. Resultatet av denna form av skolning (jag vill inte kalla det ridning) ger oftast en häst som tar den mesta vikten på frambenen, dålig ryggverksamhet och bakdels-arbete i förlängningen kommer dessa hästar troligtvis gå sönder vid tidig ålder. Tittar man på rörelsemönstret ser man att bakbenen pendlar ut långt bakom hästen.

Hur vet jag om min häst jobbar med bakdelen?
En häst som samlar sig bakifrån vinklar hasen, spänner bukmuskulaturen, höjer ryggen, bakdelen sänks av aktiviteten och bärigheten på bakdelen ökas.
 IMPULSION + VERTICAL FLEXION = COLLECTION

Regel 1; hästen måste vara lateralt mjuk (åt sidorna) och vilja böja sig med en jämn böj som börjar mellan atlas och axis. Om den böjer sig där villigt så böjer den sig även  i höften och för att få till detta underlättar det med innerskänkelns tryck. Detta ska fungera åt båda hållen och vara liksidigt d.v.s.lika enkelt både höger som vänster, när detta fungerar i skritt kan man pröva i trav och när man stöter på problem BÖR man gå ner i skritt igen. Den måste vara LÖSGJORD och AVSLAPPNAD innan man börjar med samling.

Regel 2;
Jag vill också lära hästen halt (stop) utan motstånd , utan rösthjälp medan jag efterfrågar eftergiften vertikalt. Om man redan här lär hästen att göra halt med eftergift, med en mjuk följsam hand och att man håller om med underskänkeln, har man gjort första steget mot Collected Stop (samlad halt med ryggning ett par steg utan avbrott). När man kan göra detta i skritt kan man trava och sedan göra Collected Sequenced Stop (samlad avsaktning med halt och ryggning ett par steg). Om hästen höjer huvudet eller går emot bettet, driver jag den framåt, undviker att bli stum och stark i handen (plockar istället). När hästen mjuknar erbjuder jag den att stoppa och rygga ett par steg och belöna genom vila och klapp.
Som Les säger; "Att få hästen att vilja stoppa är bättre än att jag måste stoppa den."
Detta, mina vänner, är styrketräning för att kunna göra slidestop utan att skrämma hästen och riskera skador. Breakdown eller Collected Sequensed Stop är byggstenarna för slidestop, för om hästen inte kan sakta av mjukt och villigt  kommer den inte heller stoppa mjukt.

Colonel i en slidestop och här syns hur mjuka
och rörliga hans framben är, redan i tanken är
han på väg bakåt, in i ryggning.

Vad har nu detta med samling att göra, jo om jag rider hästen och upplever att den behöver samlas, kan jag driva med underskänklarna, fånga upp i handen och om jag inte får önskad eftergift kan jag göra en mjuk halt  med sitsen hålla om med vaderna och rygga några steg  för att sedan rida hästen fram igen i samma gångart och uppnått äkta samling (detta kallas FÖRSTÄRKT HALVHALT ) Man straffar alltså INTE hästen med ryggningen utan man förstärker bakdelsarbetet.

Whoa kommer  in mycket senare tillsammans med mer fart när hästen är stark i bakdelens  muskulatur och ligament.
Så för att svara på frågan tidigare. Samla din häst i galopp, behåll vaderna om hästen använd sedan sätet (sitt på bakfickorna slappna av med låren) och se om den direkt kan göra halt och rygga utan motstånd i munnen, utan rösthjälper (inget easy, hmmm, el prrr i det här läget...) förutom att du kanske smackar lite lugnt (för att bibehålla kraften bakifrån in i halten) och behåller en mjuk följsam hand.


En låst hand ger låsta framben & stela raka ben hos ryttaren sänker ryggen på hästen, ganska vanliga problem i stopp och avsaktningar.

Om hästen gör halt med mjuka framben och trampar under sig har den lätt att börja rygga både rakt och böjt spår (inte krokigt) backen är ju redan påslagen. Detta är lättare att skapa om man har benen om hästen istället för "döende sparven "d.v.s. flaxa med benen vid bogarna.
Om detta ska fungera bra, krävs det dock att man tror på att hästen bör få en vikthjälp för stop, avsaktning som är samma som den får för att rygga eftersom, om hästen tänker rygga från galopp, får vi rätt muskler att jobba och detta ger mjukhet samt styrka i stoppet.
I Californien, när jag kom dit -85 skiljde man på; a Dynamic stopper och; a Stiflestopper. Den senare låste bara bakknäna och gled på sina slideskor.(Reiner style). En  Reined cowhorse stop (Dynamisk stop) är hästen djupare ner med bakdelen, den böjer ryggen, vinklar ihop bakbenen och spänner sina magmuskler, genom detta vänds därmed kraften och "kortar" sträckan mellan hov och höft. Dessa hästar behövde oftast inte specialskor utan sådana ansågs som en skaderisk när man red "Down the fence".

Jag vill inte gå in mer på slidestopen och slideskorna just nu, det kommer komma inlägg om detta men det är svårt att förklara samling bakifrån utan att toucha vid rörelsen som vi vill att samlingen skall utmynna i till slut.


Hur många av er funderar på vilka muskler hästen använder i dom olika manövrarna? Hur ser hästens skelett ut var fäster musklerna och senorna  in? När är hästen färdigväxt i dom olika delarna? Bara dessa tre frågor skulle kunna utmynna i en hel bok men det lämnar vi just nu till framtiden.

Tar man sig tid och funderar på detta i sin ridning kommer det förklara varför/varför inte det går som man tänkt sig. Vilka muskler använde min häst nu? Är hästen stark nog för att kunna göra det jag begär? Framförallt på unga och outbildade hästar måste man stanna upp och fundera på detta... Annars är återigen slitagerisken stor och hästen kommer inte hålla länge.
Att bygga upp hästen för samling kräver samma saker i ALLA dicipliner, från akademisk, dressyr, hoppning till western, en långsiktig plan för att bygga upp rätt muskulatur för rätt övning. Stärka bak, rygg och bålmuskulaturen så att hästen kan bära sig korrekt. 

Det finns ju olika typer av samling i olika disipliner och alla har sin högsta form av samling. Här är några exempel:

I den akademiska ridkonsten är ju strävan att hästen skall kunna samla sig så mycket bakifrån att den kan utföra rörelser som skolor, levader och caprioller i balans och harmoni. Faktiskt, om man tänker på det, så håller detta tänk ännu i dagens ridning och detta ligger till grund för vad samling bakifrån kan utföra men med lite anpassning för just vår gren.

En modern dressyrhäst kan genom korrekt samling bakifrån visa luftig piaff, passage i högre klasser, nu menar jag med höga, luftiga frambensrörelser och där kraften och balansen kommer bakifrån.

I hoppningen är det ju förmågan att samla sig och skjuta på bakifrån som skiljer en häst från att hoppa 1.60 jämfört med 1.00. 

I western är slidestopen vår högsta grad av samling, om hästen gör den korrekt i balans och när kraften kommer bakifrån och fram.

Tyvärr glömmer en del domare ibland bort att bedöma just detta; viljan att utföra rörelserna kontra att de gör rörelsen.

Det tar tid att bygga upp en atlet, det måste få ta den tiden, även om man sitter på världens mest talangfulla häst.

Bygga självförtroende hos kohästen är AochO

Lite tankar om Herdwork och koträning.
Boskap eller Kor som vi vårdslöst kallar dom (ungdjur) är hårdvaluta därför gäller det att hushålla med dom eftersom vi ej har samma tillgång till mycket boskap som i USA.

Med rätt position avstånds mässigt och i rörelserikningen orkar det arbetade djuret längre, adrenalinnivån hålls nere på  alla parter.En ko orkar rusa ,vända och springa i sammanlagt 3-5 min om den har mycket energi, och kondition , Sen är den överhettad och kan då börja överväga drastiska  åtgärder som att , hoppa staket, gå till anfall .Spara på din ko ,Ta dig bort från kon om du får problem, fixa problemet,gå tillbaka till kon och starta jobbet igen.Lägg in pauser för hästen och kon när kon står still.

När jag tränar en häst med kor gör jag det med ett ungdjur(KO) i taget  i en relativt liten fålla 24X24meter eller en stor roundpen ca 40 meter i diameter, jag jobbar den på avstånd,Målet är att lära hästen " kons tryckpunkter"  här stoppar kon ,här springer kon ,här tittar kon

Colonels Fella -97 EM silver

Målet för färdiga hästen  är att "ställa kon", och att dominera kon utan att vara aggresiv , Jag vill skapa förutsättningarna för att hästen ska tro att den är snabbare och smartare än en ko , då bygger jag upp hästen !Detta grundjobb måste vara lugnt och enkelt annars måste jag ju överösa hästan med signaler och då kommer hästen inte lära sig att läsa kon, (som jag tycker är målet) , hästen ska vilja och kunna göra jobbet själv.
På det här sättet skolar jag med en ko i taget tills hästen gör;"Breaks of the cow ",stoppar rakt med kon  ,vänder med kon och klarar av ett par fintningar och kan fånga kon "Trap the cow".

Nästa steg är att jobba mot tävlingsklassen ,Först nu kan jag ta in några fler djur ,3st till Herdwork hästen, so den lär sig att focusera på den ko som ska jobbas, När det går bra med tre kor ökar jag antalet kor, tills slut håller hästen själv kon från flocken.Nu är hästen redo att tävla herd work.

BRÅTTOM ÄR DET GOTT OM!!!!!

Colonel möter kossan med självförtroende och power.

Jag hör ibland om hästar som fått en skräckupplevelse och modfällande upplevelse genom att de tvingas att jobba ur en flock för tidigt, kanske till och med första gången .Snacka om dåligt självförtroende på hästen efter en sådan upplevelse.Fråga dig själv! ,är målet att hästen lär sig något posetivt ?, eller att DU har gjort en herd work ? ,men du tappade massa kor , kornas fel eller hur.!!!!!

Det ska vara hästen som gör herdwork men att du hjälpte den ett fåtal gånger. Detta är de principer som jag följt när jag tränade fram Colonels Fella till att bli en framgångsrik Cuttinghäst.Men det gör sig inte över en natt.Man kan dock inte hjälpa att bli stolt när folk frågade efteråt på EM on han var efter "LITTLE PEPPY" eftersom han var lik honom i både style och utseende.
"Better to work a bad cow good ,then a good cow bad".

Hackamore a lost artform

Det är en konst att rida med en hackamore, men det ska ju även ridning vara eller hur,Jag har alltid tyckt att hackamoren (bosal+mecate+hanger) har varit en viktig del i hästens utbildning inför övergången till bridlebettet men också för att se om min utveckling av hästen är "on track" ,jag har också märkt att hästarna lär sig att stoppa djupare om den tränas i hackamore.Bosalens inverkan på käken och nosryggen verkar göra hästen så mycket mera lögjord i nacken,Med detta i åtanke blir jag förvånad när inte fler väljer att träna och tävla med detta förträffliga redskap

 Själv tävlade jag både Choctaw Merlin och Colonels Fella  i Cowhorse med framgång med hackamore,På uppvisningar var det att kunna rida utan något i munnen som imponerade på andra ryttare .Det var min hackamore kunskap som gjorde att jag fick kontakt med hoppryttarna Nelson ochRodrigo Pessoa .Nelson tyckte att jag hade "Good hands" men det är en annan historia som jag sparar till senare .
 I början när NRCHA hette California reined cowhorse så hade man "Green hackamore "(två händer ) och "Hackamore" (en hand) ,Det var mycket focus på att det fick ta tid .God och grundlig hackamore träning tar tid men det är värt det för över gången via" Tworein" gör hästen så mycket mera solid som Bridle horse
.
Hackamore-ridning kräver dock en mjuk känslig hand ,som inte blir statisk eller stark.den kräver en ödmjuk ryttare i balans både mentalt och fysiskt som har en trygghet i traditionerna runt hackamorens olika steg och syfte ,"THERE WILL BE PLENTY OF TOMORROWS TO DEVELOP THE HORSE sa Vaqueron.
Det går fortfarande hänga en 5/8 latigobosal på Colonel (19)och Jolene 5,5 år kan rida honom i form och han är mjuk i traven ,stoppar och ryggar ,Det finns de oldtimers som hävdar att snafflebit (tränsbett) är ett Texas påfund ,och att traditionen är att the Reined Cowhorse startades med hackamore..

Jag ska nu sticka ut hakan och hävda att orsaken till att så få rider med hackamore är att det finns inga genvägar och många undrar säkert var är ringarna att fästa hjälptyglarna i ?
Om inte tränarna rider med hackamore kommer ju inte eleverna heller våga eller anse att detta är en viktig del av en bra hästs utveckling

SRCHA har valt att blanda snaffle bit med hackamore i samma klass!!???..Tävla är ju inte det viktigaste utan att utvecklas med sin häst och se vart mitt jobb leder mig ,men om jag skulle tävlat Fanny i år skulle jag vilja att det varit i en ren hackamore klass ,(hellre med två till likasinnade med samma mål och förutsättningar än i en bland klass där vinna är det viktigaste), men det är ju jag det .Gammalmodig hör man i bland ,men det kan ju också innebära att man varit med ett tag och sett trender komma och gå .

"Good nigth all horsefans where ever you are."

Den enkla lösningen är inte alltid den uppenbara,

Efter en vecka hos Stan Fonsen satt jag på en unghäst som krånglade och bara gick under hand och inte ville rygga. Man ville ju inte verka dum så jag gjorde som en tränare jag sett rida en häst på clinic i Sverige, när hästen inte ville rygga gjorde jag rollback galloperade iväg stoppade hästen och försökte rygga igen. Jag höll på en stund (det gick inte så bra) medan Stan studerade mig tyst och tankfullt, till slut sa han på engelska; "Jag ser att det är något du inte är nöjd med, vill du ha hjälp"? Hästen ryggar inte!!! Den är tung i handen!!! sa jag  Stan sa "Tänk efter, vad är det som inte flyttar sig "? Efter lite tankearbete svarade jag, Bakdelen!!! Han sa då med ett leende "Why don´t you mowe it then". Stan visade hur man skulle be hästen om ryggning och direkt flytta baken om hästen "växte fast " höger ena gången och vänster nästa  osv. Igen visade det sig att det inte hjälper att bli stark i handen!!! Banka på bogarna var ju inte heller lösningen som Stan gav mig

Detta enkla knep fungerade fantastiskt på alla möjliga hästar och har hjälpt mig mycket under åren.
Nu på senare år har jag vidareutvecklat Stans sätt till att jag stannar hästen med en "one-rein stop" Får flyt i framdelsvändningen övergår i en ryggning i en cirkel ställd utåt  och sedan en bakdelsvändning åt det hållet hästen är ställd åt och rida framåt ur denna övning. På detta viset  blir det inga problem att lära in ryggning samt att hästen tränar upp musklerna och tekniken för att stoppa bättre!
Man ger inte hästen något att spjärna mot.( keep life in the horses feet) Redan dom först ritterna får hästen lära sig att efter one-rein stop ta ett par steg bakåt

Framdelsvändning är förberedande för ryggning står det i arméns ridinstruktion från ca 1900. När tappades denna enkla kunskap bort inom den vanliga ridningen? Brist på ryggning är ett av dom vanligaste problemen hos dom flesta ryttare som jag får chansen att hjälpa.
Detta är bara ett exempel på Stans problemlösning

Stan Fonsen "Figure out what makes them tick ... I´m not going to sit on your shoulder and tell you what to do the rest of your life"
Slow down and think, and the solution will come!

Correct & Slow vs Sloppy & Fast

Varför långsamt är fort om man gör det rätt!

När vi sadlar en häst och spänner åt sadelgjorden spänner den bla en muskelgrupp som heter psoas, den sitter under bakre delen av ryggraden. Vad gör den då, undrar vän av ordning, det är hästens livräddarmuskel eftersom den "styvade" upp ryggen så att hästen skulle få kraft att kasta av puman el liknade som hoppat ner på dess rygg. En livsnödvändig medfödd reflex sedan våra hästar var vildhästar.
Forskning av engelska veterinärer kollade av musklerna med värmekamera, de kom fram till att lättridning i mellantrav var det effektivaste sättet att få  denna muskelgrupp att slappna av,galopp tog längst tid. När hästen slappnar av i denna del så ändras steget till det bättre, hästen andas mer avslappnat, söker sig framåt neråt utan att den blir framtung. Några andra säkra tecken är att hästen börjar frusta, tugga på bettet och låta svansen slappna av och följa med i steget.

Här syns tydligt hur Colonel söker sig framåt, neråt och är avslappnad genom kroppen.

Ca 10-20 minuter tar det de första gångerna sedan kommer lättridningen trigga hästen positivt (pavlos hundar) och det går lite fortare varje gång innan hästen blir avslappnad och lösgjord. Om man följer samma system och kanske lägger in lite öppna på volt kan även detta hjälpa hästen att uppnå lösgjordhet. Motsatsen är att man inte väntar ut hästen utan tvingar dit den då får man även svårt att senare samla den eftersom den knäpper av och missförstår hur man "säger" ja till bettet och ridningen.

Ett annat sätt att få hästen att slappna av är att cantra (galoppera hästen i ett något friskare tempo)  hästen i fältsits, detta är vedertaget inom bl a galoppvärlden och många klassikryttare använder detta med. Tyvärr är ju våra westernsadlar inte riktigt anpassade för att stå upp i fältsits och därför kan det kännas obekvämt eller obalanserat. Det viktiga är att man inte belastar hästens ryggmuskulatur i uppvärmningsfasen, att hästen har hunnit slappnat av här innan man går vidare i ridpasset.

Ganska välkänt är det inom klassiska ridkretsar att hästen behöver skritta i ca 15-20 minuter innan ledvätskan börjar flöda till i lederna. Tänk om du skulle varva bilmotorn direkt vid kallstart (inget oljetyck = dålig smörjning) har du turbo på bilen kan du räkna med att den rasar.

Tyvärr ser man ett liknande fenomen innom western,  ett varv i skritt sen galopperas det. Hästarna  galopperas timmevis och rids trötta istället för lösgjorda och avslappnade. Detta tror jag kan vara bidragande orsak till att dagens hästar har dålig hållbarhet......

Stan Fonsen sa ;"You need to trot them horses more, get them soft and supple, not varm and tired."

Att kommentera

Det har kommit upp några undringar om hur man kommenterar inläggen. Så här följer lite instruktioner

1:Klicka på kommentarer
2:Skriv din kommentar i rutan
3:Välj i rullningslistan kommentera som: något av följande konton... Om du inte har ett konto väljer du anonymt. Väljer du anonymt är det ju väldigt trevligt om du skriver namn i kommentaren :)
4:Klicka på skicka kommentar

Ha en bra kväll :)

Så tänker jag

Imorgon bitti bär det av Värmland, närmare besämt till Böj där jag har ett troget gäng, som har upptäckt vikten av grunderna eller foundations som det så fint heter på engelska.
Vissa har kommit lite längre än andra men alla stöttar varandra. Det var en månad sedan jag var där så det ska bli spännande att se vad vi ska jobba vidare på. Det är mycket jobb att anordna en Clinic och få ihop allt, jämka allas olika önskemål, ta hänsyn till tider, mat, resvägar och inte minst, få ihop ersättare när någon blir sjuk. Bra jobbat Katarina!

Jag tänker i bland på min första kurs jag höll 1984, min pedagogiska förmåga hade ganska stora brister då, vilket resulterade i att jag red alla hästarna på kursen för att visa eleven att hästen kunde och att ryttarna skulle få en aha känsla. Detta skulle vara jobbigt idag, man är ju inte 20 längre, säger passet iallafall.
Jag inbillar mig att clinics i stort sett varje helg i 27 år har utvecklat min pedagogik och metodik till det bättre, tur för både mig och eleverna. Nu förtiden fryser man mest, mitt i volten eller lutandes mot långsidestaketet.
Jag var på ett seminarie en gång och det som fastnade i mitt huvud var "Säg inte inte" Det man säger till eleven att INTE göra kommer eleven göra. Detta leder till att jag ibland blir väldigt trött i huvudet för jag vill helst av allt uttrycka mig så korrekt som möjligt. Ibland kopplar varken höger eller vänster, inner eller ytter intruktioner för eleven, det blir för många saker att hålla reda på samtidigt. Då gäller det behålla humöret och att tänka på hur det känns att själv få instruktioner....

Jag försöker ofta förklara en rörelse eller känsla med hjälp av kropsspråket.

 Man vill ju göra allt rätt som elev, gärna på en gång, man hoppas att få en klapp på axeln, lite uppmuntran och korrigering. Det gäller att som instruktör tänka på sitt röst läge och sitt språkbruket att dessa saker gör att eleven bibehåller sitt lugn och forsätter att tänka och ta in intryck, HUR KÄNNS DET,VAD LETAR JAG EFTER FÖR KÄNSLA, istället för, nej jag gjorde fel.
Viktigt är även att jag inte rider hästen åt eleven från marken alltså inte ge för mycket intstruktioner så eleven tappar bort sig på vägen, för då blir det inga varaktiga resultat.
Drömmen är när eleven förstår och känner så mycket att den korrigerar problemen innan jag hinner säga till. Då har jag lyckats, då kan man gå vidare mot nästa mål.

Försök att alltid behåll ditt lugn och focus, både som instruktör och som elev, kom ihåg det kloka i ordspråket:

"Där vettet slutar tar våldet vid "

Vem är det som är dum nu?

Vad är det som gör att en häst krånglar?
Är det utrustningen, handhavandet av densamma eller har hästen svårt att förstå vad jag vill eller har kanske hästen ont?
Många gånger kommer hästar hit för tillridning, oftast blir det till en början problemsökning snarare än träning. Passar sadeln och padden som kom med hästen? Detta kan göra stor skillnad i hästens förmåga att höja ryggen, som i sin tur medföra att det inte känns rätt med bettet och hästen blir vinglig, motsträvig och stel både sidvärtes och vertikalt.
Å andra sidan kan dessa problem också komma av att ryttaren är stum och stark i tygeltagen, likväl som att hästen inte trivs med bettet eller att den inte förstår övningen eller så har den ONT.

Vissa saker kan vi påverka tex: 
Rid med mjuk följsam hand - En hård stark hand gör ofta att hästen drar emot, den tar gärna stöd i motsatt riktning som vi drar i, att istället använda växelvisa tygeltag vid tex stop och ryggning ger oftast mindre motstånd i hästen och ryttaren säger många gånger att nu var hästen duktig som inte var tung i handen. "Som man behandlar andra blir man behandlad själv"

Håll om hästen med benen så den inte blir överaskad och att den stimuleras till att höja sin rygg och engaera bakbenen .

Försök hitta ett tränsbett som hästen trivs med, ta bort hjäptyglar och lätta eller ta bort nosgrimman, sänk tempot till ett hastighet ni klarar av och hitta ett positivt FOCUS!

Känns det som om sadeln passar, ligger den " lagom stilla "? Kan hästen flytta sina bogar?
Många gånger kan padden göra stor skillnad på hur sadeln inverkar på hästen.

Byt inte allt på en gång utan gör det systematiskt, billigaste är att sänka farten, ha ett system i sin träning och att förstå det.
Få hästen att föstå det också, ransaka dig själv och ditt sätt att rida. Som Staffan Ljungren sa till mig när jag var 13 år "När du gör något med hästen så tränar och lär du den något, du bestämmer om det ska bli BRA elller DÅLIGT"

KÄNN över din häst var ömmar den kan det ha ett samband med problemen i ridningen. Om man stretchar hästen regelbundet kan man märka om den är stel och är den stel har den ofta ont.

Har hästen svårt för en speciell galopp vid longering så har den ofta ännu svårare med ryttare på ryggen.

Colonel i en högerspin, här ser man verkligen vikten av rörliga bogar för rörelsen.

 Kolla upp och lös problemen innan hästen börjar avlasta sig för annars kanske hästen bestämmer sig för att lasta av dig och då kan man ju verkligen fråga sig vem som är dum nu?

Ha ha ha :)

Världens bästa jobb

I Blekinge fick jag än en gång se vikten av grunderna. Det var ryttare av många olika nivåer, men grundtänket var detsamma men på alla de mer avancerade höjde vi bara nivå avsamling, hastighet och därmed även svårighetsgraden.
Det är fantastiskt roligt när jag får chansen att med enkla medel hjälpa elever med sina hästar och se dom få tilltro till sin egen förmåga. Genom att visa vikten av att använda sina underskänklar "levande och mjuka händer, hålla om hästen i alla moment och jobba med lösgjordhet och rakställning, samt halvhalter och dess förstärkta version Collected stop och sequensial collected stop kan man skapa fantastiska resultat.
Kulvar det att se så många glada ansikten .                                                                        
Det första många oftast får lära sig på Westernclinics är ju annars säg whoo for att stoppa, rida med långa läder och tyglar och styra med neckreining, sätta in ett stångbett. Det fungerar kanske på den gamla vana ranchhästen, men det är ju inte så man skolar och tränar från grunden! Eller...

Tack Stan och Les 

Stan Fonsen har tyvärr inte gjort någon DVD men du kan köpa Les Vogts Cowhorse U hos Rocking B saddlery om du är nyfiken på vad jag pratar om, den fungerar även om du inte tänkt rida Cowhorse den innehåller fantastisk mycket grunder eller så kan du komma hit till oss på kurs.

Bits and pieces

Lite tankar angående Half &half tränsbettet som Stan Fonsen designade, säljs även som Bob Avila snaffle då i en mera böjd mundel än originalet som vi säljer i Rocking B. Stan ansåg att det var ett bett att sätta på en äldre stång- häst som behöver skolas med ett tränsbett eller ett bett att använda på en häst som utmanar bettet med tungan och trycker mot vid förhållning. Han sa också att man aldrig fick binda runt eller spänna in en häst betslad med ett Half&Half eftersom hästen kan skada mungipan eller tungan.

Om man pratar om tvådelade böjda mundelar är min erfarenhet att de fördelar ut mera tryck på utsidan av lanerna och läpparna på hästen vilket gör att hästen tar mer stöd på bettet, medan tvådelad rak mundel ger jämt tryck genom hela munnen. Frågan du behöver ställa dig själv är: Hur mycket stöd vill jag att hästen skall våga ta i bettet?

Helt rak stel mundel utan tungfrihet kan göra att många hästar försöker gömma tungan genom att dra upp den mot svalget och detta orsakar också spänningar, detta är ett problem då många hästtandläkare förodar sådana bett. Pröva själv att dra tillbaka tungan mot svalget på dig själv. Hur upplever du det? Min åsikt är att tungfrihet är något positivt, men som alltid är ju bettet inte skarpare än handen som inverkar på den. Oftast fungerar det bättra att plocka med hästens mun än att dra och bli fast i handen.   

Vikten av rakställd häst

Jag befinner mig i Blekinge över helgen och håller lite ridträning med en del nya och gamla elever, det bästa med hela resan förutom att träffa trevliga människor och hästar såklart är att här är det vår. Jag har stått ute och njutit av solen och jag får nog erkänna att jag fått lite klädsam färg på mina kinder.

Bilden visar rakställdhet

Men nu till mina tankar, idag på kursen såg jag ånyo vikten av att kunna rida sin häst rakt fram i samlad form. Dessutom skall detta kunna ske i transitions, alltså övergångarna mellan de olika gångarterna. Jag vill poängtera att hästen skall vara rak i kroppen och röra sig längs en rak linje, då jag ber om det.

Samtidigt är det ju oerhört viktigt att hästen kan böja på sig utan motstånd, det är stor skillnad på att böjas och att vilja vara böjd. Med böjning menar jag att hästen skall vara elastisk från huvudet till svansen, eller atlas axis genom SI-led och hela vägen genom svansen. Om ryttaren tvingar hästens böjning kommer bakdelens aktion flyttas åt motsatt håll, detta kan med fördel utnyttjas i rörelsen öppna, men om hästen själv väljer att böja sig kommer den kunna klia sig i rumpan utan förlora balansen och bakdelen kommer behållas i rörelseriktningen detta gör vi när vi rider Sluta.

Många hästar kan inte detta idag och jag tror att det ofta beror på att man söker lätta genvägar såsom en elev så passande namngett dem "Kärringtyglar". Används graman, tidemanstygel, halsförlängare, gougetyglar, diverse snoddar och andra inspänningsredskap kommer hästen inte kunna visa när den inte förstår eller orkar. Detta gör att hästen arbetar med fel muskler och spänningar uppstår, i förlängningen leder detta till inflammerade muskler och fästen förutom den ovilja som  hästen kommer känna inför arbetent.Undantaget är dock en vanlig ring- martingal sk (Running martingal)
om den är korrekt justerad dvs tygelringen skall räcka till ganaschgropen när hästen står normalt med halsen, om den däremot är för kort blir kan hästen bli okänslig och motsträvig i munnen.Jag använder den ibland när jag tränar på kor eller om jag rider en unghäst första gångerna eller en bråkig äldre häst eftersom jag vill ha tyglarna korrekt om det" hettar till".

Det finns ett ordspråk som säger: Om du är tillräckligt duktig för att rida med hjälptyglar behöver du troligvis inte dem.

Detta är dagens visdomsord.

Stan Fonsen

En av mina mentorer är Stan Fonsen, jag hade förmånen att få se honom jobba och själv  rida hästar med hans skarpa granskande  öga på mig  under många år . Var hos Stan första gången 1985. En av många lärdomar som Stan gav mig var; hur motiverar jag hästen att VILJA göra jobbet.
Våga plocka isär någonting du inte är nöjd med, för det hästen kan idag är det du som lärt den.

Jag kommer återkomma med mer visdomar och historier om denna otroliga häst och ko kännare men här nedan är ett utdrag från NRCHA:s hemsida där Stan finns under Hall och Fames.

 STAN FONSEN

Stan Fonsen was born on a cattle ranch in Willets, California and the ranching lifestyle exposed him to animals and developed his love for horses and livestock, early on, as he learned the basics from his father.

The training facet of his life began when he was about 19 years old and worked on the Ridgewood Ranch which was the home of Sea Biscuit. Fonsen remembers, “There was an old man there named Al Payne. He was a great horseshoer and a great horseman.”

He was also Fonsen’s first mentor. “He taught me some really intricate things about starting colts and a little more advanced stuff. He showed some bridle horses and trained some in the good old days. You look back and say ‘you know, I learned a lot from that guy and didn’t realize it.’”

After attending Cal Poly, Stan began working for the power company and met Marti. The two moved to Petaluma and married. Stan continued to work his day job and on the weekends he rodeod - competing in both team roping and bulldogging. He taught riding lessons, and whatever spare time was left, he started colts.

In 1968, Stan debuted at the California State Fair, showing in the bridle and hackamore classes. In 1970 he made the leap and began training full time. He won the 1971 Cow Palace Reserve Championship on Downtown Brown. Stan also won the very first NRCHA Hackamore Maturity in Santa Rosa on JB Bull.

“I tell everybody not to do what I did. I jumped out on my own, didn’t work for anybody, didn’t apprentice for anybody. I said if I had just spent a minimum of one year with somebody it would have been much easier instead of trying to learn through trial and error and picking up information from this guy and that guy. That’s why I tell everyone that’s worked for me to not go out on your own too soon.”

When I started out we did a lot of pleasure, and had a lot of youth kids riding with us. At one time I had one of the bigger barns in northern California. We had up to 30 to 40 kids. And at the same time we started the cow horses and I was training open pleasure horse. I finally drifted away from the pleasure horse business and began doing more cow horse.

The biggest pleasure futurity in the seventies and eighties was in Santa Rosa. Stan Fonsen had an outstanding barn. In the pleasure futurity, Stan and his wife, Marti, swept the 2- and 3-year-old championships. Only three years after becoming a full time training operation, Stan took a horse, Lonely Little Girl, to his first Snaffle Bit Futurity and nailed an impressive 3rd place win and in 1976 won the Reserve Championship on Dorado Miss Skip just behind Benny Guitron and Kit Smoke.

In 1976 Stan won the Bakersfield Hackamore Championship on Ima Sugar Vandy who would later produce Stan’s Snaffle Bit Futurity Champion Stallion. In ’79 Stan won the Cow Palace Bridle Horse on Night Hawk.

Stan continued to be a factor in Snaffle Bit Futurity Competition. Every year thereafter he would get two to four horses into the finals.

A particular run that is remembered by all who attended was during the 1977 Futurity on the mare, Miss Genie Chex. The horse and cow became tangled up while going down the fence and even with only one foot on the ground, the pair never went down. The photo transformed it into a limited edition bronze. Years later he wouldn’t be so lucky. In 1992 Stan was riding the talented mare, Dazzlin Oak. A clean run in the fence work would guarantee a spot in the finals. Without warning, horse and cow became tangled and both went down. In spite of cracked ribs, he and Dazzlin Oak made the finals. But to injured to ride, it was his former CalPoly classmate, Smoky Pritchett, who came to the rescue and rode Dazzlin Oak in the finals.

1983 would be Stan’s biggest year. Doc's Ruby Girl was trained as a cutting horse, but Stan transformed her into a snaffle bitter instead. She ran away with the title in the 1983 Snaffle Bit Maturity of the California Reined Cow Horse Association. She was shown in the Snaffle Bit Maturity by Stan. Doc’s Ruby Girl really turned on the crowd with the fence work. She scored a spectacular 150.

The same year, Im Full Of Pep and Stan captured one of the greatest titles in the performance horse industry. “The first time I made the finals at the Snaffle Bit, I thought that was the ultimate. But you know winning the Hackamore at the Cow Palace, or winning the bridle class in Salinas, just winning something at a major event with all of the ‘toughs’ there, that was memorable. And I won the Snaffle Bit Futurity and everybody strives for that one and that was really something.”

In 1983 Stan also won the West Coast Quarter Horse Association Pleasure Horse Futurity on Mr. Glow Jangles and he won the Cow Palace Snaffle Bit Futurity Triumph on Lei Aloha in 1984. In 1985 the pair returned to the Cow Palace to win the Hackamore championship.

From 1975 to 1999 Stan has attended nearly every Snaffle Bit Futurity and made the finals all but one time and he is equally as tough in the cutting horse pen. He is consistently in the PCCHA Finals and he has trained and shown some great horses like Peppy’s Fella, No Freckles, Primco’s Last, Smart Smokette, Lucky Genie, Scooter’s Playmate and Piece of Pep.

His daughter, Katie and son , Brian are now showing, and with Stan’s guidance Katie then became the 2000 PCCHA Cutting Stakes Non Pro Reserve Champion.

Stan Fonsen has decades of training, showing and winning. He is as competitive today as he has ever been. He has served as an AQHA judge for over 15 years. He has judged at the Youth World, the Open, the Amateur and around the world. He credits his wife with much of his success. “Marti has always been behind the scenes. She does so much to maintain my business and keep things on an even keel. It takes two people.”

“Now I’m trying to slow down and enjoy life a little bit more and not ride as many horses…have a few good horses and some nice clients and that’s where I want to be now.”

Filosofi

"Vänta på hästen idag eller så kommer hästen se till att du blir tvungen att vänta imorgon". Alltför många ryttare har för bråttom. Quarterhästen behöver även den växa till sig, och behöver återhämtningtid som vilken annan hårt arbetande atlet. Stan Fonsen råd till mig med Colonels Fella var: Rid inte mer än 20-25 minuter inklusive uppvärmning varannan dag till och med hans fjärde år. Då kommer han hålla både mentalt och fysiskt.

Colonels Fella utan slideskor på Böskestorp 2000.

På tal om uppvärmning så travar jag under lättridning eftersom hästen slappnar av och blir fortare redo, och jag har då kraft kvar att jobba med.
Det tar tid att stärka en häst så att den orkar med det jobb den ska utföra.

Jag försöker utgå från hästens fysik och hur musklerna behöver slappna av samt andra spännas för att rörelser ska kunna utföras. Hur ser skelettet ut, var fäster musklerna in. Det är också viktigt för mig att hästen säger JA till mina hjälper och utrustning.
Jag byter gärna mellan olika tränsbett (olika tyngd, utformning)för att få resultat, ofta byter jag till hackamore(bosal) om jag har problem. Som de vise har präntat in i mitt huvud.
Hästen ska ridas och gymnastiseras till eftergift, EJ dras eller tvingas ner.
Det är inte hur mycket du har i handen, utan hur mycket tryck hästen har i munnen. Efter ca 20 sekunders stadigt tryck i munnen domnar tungan och hästen förlorar känseln.

Med det i beaktning använder jag aldrig German martingale el drawreins. Hästen får då ingen möjlighet att visa mig att den inte förstår, eller orkar göra det jag ber om. Jag har hört om ryttare som kategoriskt använder dessa redskap på 2 och 3 åringar.

Tragiskt! Lika tragiskt var Horsemanshipen, eller snarare bristen av den under EM i reining på Bökeberg. Man undrar varför? Jag tycker om mina hästar och vill ha dom kvar länge, ridbara och glada!